Vad är polyuro-polydispsi?
Polyuro-polydispsia är ett syndrom som kännetecknas av en ökning av mängden vatten som intas av hunden samt mängden urin den avger.
Mer konkret talar vi om polydipsi när en hund dricker mer än 90 ml vatten per kg kroppsvikt och dag och polyuri när den avger mer än 45 ml urin per kg vikt och dag.
I verkligheten finns det två former av polyuro-polydipsi som det inte alltid är lätt att skilja vid första anblicken:
- primär polyuri där djuret avger stora mängder utspädd urin och sedan dricker mer för att ersätta det överflödiga vattnet som avges i dess urin,
- primär polydipsi där hunden dricker mycket och sedan måste producera stora mängder utspädd urin för att eliminera överflödigt intaget vatten från kroppen.
Polyuro-polydipsi är inte en sjukdom i sig utan ett symptom som kan orsakas av olika tillstånd.
Vad orsakar polyuro-polydipsi hos hundar?
Hos hundar kan polyuro-polydipsi alltså kopplas till:
- brist på ADH, det antidiuretiska hormonet, som även kallas diabetes insipidus av hypofys eller centr alt ursprung,
- njurokänslighet för ADH, även kallad nefrogen diabetes insipidus. Denna typ av diabetes insipidus kan hitta sin orsak i njursvikt, pyometra, pyelonefrit, sepsis, elektrolytobalans, medfödd brist på ADH-receptorer eller till och med hyperkorticism (överaktivitet i binjurarna eller Cushings sjukdom) eller hypoadrenokorticism (otillräcklig binjuresjukdom) ,
- diabetes mellitus,
- ett Fanconis syndrom,
- tar diuretika, kortikosteroider eller progestiner,
- en beteendestörning där hunden behöver dricka konstant (potomani),
- leversvikt,
- en neurologisk skada,
- etc.
Vad ska man göra vid polyuro-polydipsi hos hundar?
Om din hund dricker och kissar mer än vanligt finns det bara en sak att göra: rådfråga din veterinär!
För att fastställa orsaken till polyuro-polydipsi kommer veterinären att ta hänsyn till de andra symtomen som hunden uppvisar (polyuro-polydipsi är sällan det enda kliniska tecknet på de tillstånd som uppstår) och kommer att utföra olika tester såsom urinprov och blodprov.
Ytterligare undersökningar kan också vara nödvändiga såsom bukröntgen och/eller ultraljud eller vattenrestriktionstest beroende på tillståndet som veterinären misstänker.